Detta är en blogg under uppbyggnad.
Jag heter Jannika, och jag är stolt mamma till en alldeles underbar och numera vuxen ung människa med transerfarenhet.
Jag håller på och lägger upp den här bloggen för att samla på ett ställe något av allt det jag lärt och stiftat bekantskap med under mina fem år i branschen. Många tankar har det blivit, många forskningsrapporter, förbluffande fakta, spännande människor, fenomen och berättelser.
Så, vad kännetecknar just den här bloggen? Är du FÖR eller EMOT?
Nej. Det är jag inte.
Eller jo, det är jag . Jag är FÖR. Samtal. Lyssnande. Nyanser.
Transfrågan är en oerhört komplex fråga. Med tusen olika erfarenheter, tusen olika aspekter, för- och nackdelar, saker vi vet och inte vet. En fråga som griper in i en hel massa jättestora samhällsfrågor: yttrandefrihet, demokrati, ungdomskultur, internet och sociala medier, föräldrarollen, familjens betydelse, synen på hälsa och sjukdom, ja, vad det innebär att vara människa. Undra på att det blir svårt att samtala!
Men vad är alternativet? Om vi inte samtalar med varandra, var hamnar vi då? Vi bor tillsammans på den här planeten. Vi är varandras barn och föräldrar, syskon, vänner, grannar. Vi tycker olika ibland. Ibland vill vi ha något av andra som den andra inte vill ge. Ibland är det jättejobbigt. Så är det att vara människa. Och så kan vi göra vårt bästa för att leva mitt i all denna ofullkomlighet. Öva oss i den svåra konsten att tala med varandra också när vi tycker olika, lära oss att se förbi det som skaver till det vi har gemensamt, till det vackra, friska, kraftfulla, växande som finns inom oss alla. Hjälpas åt att bli det bästa vi har möjlighet att bli. Var och en på sitt sätt.
Så, välkommen att ta del av sånt jag landat i, när jag nu plaskat runt här i transträsket i nästan fem år. Min förhoppning med den här bloggen är att på sikt liksom träda fram som ett slags klok och erfaren samtalspartner i de här frågorna. För alla som söker ett nyanserat samtal.